Spanien, juni 1943. I Bilbao föder en överviktig prostituerad en pojke som hon överlämnar till jesuiterna. Lite senare, i Galicien, nedkommer en kvinna med en flicka som hon överger i ett kloster. De två föräldralösa genomlever misär, Francos förtryck, men möts, gifter sig och flyttar till Paris. Victoria blir städerska, Julian vaktmästare på Teater Michodiére. Tillsammans ska de få ett barn, romanens berättare.
Vid tjugosju års ålder tror sig Maria befriad från sin bakgrund: föräldrarnas lilla vaktmästarbostad, faderns våld, moderns tystnad ... Men en tarotläsning kommer att vända upp och ner på allt och tvingar henne att utforska det förgångna, och Bilbao, där hemligheter föds.
Bakgrund
Under och efter det spanska inbördeskriget på 1930- och 1940-talen sattes det i system att ta barn från politiska motståndare och ge dem till familjer som stödde regimen. Läkare, sjuksköterskor och nunnor deltog både i stölderna och i försäljningen av barn. Den här illegala hanteringen av nyfödda levde kvar ända fram till 1980-talet. Maria Larrea är ett av dessa barn. I Människorna i Bilbao föds var de vill berättar hon med humor och helt utan sentimentalitet sin starkt berörande historia.
Om Maria Larrea
Maria Larrea såg dagens ljus i Bilbao år 1979. Hon växte upp i Paris där hon studerade filmvetenskap på La Fémis (Europeiska stiftelsen för bild- och ljudyrken). Hon är regissör och manusförfattare. Människorna i Bilbao föds var de vill är hennes första roman. Den har haft stor framgång hos både läsare och kritikerkår, har sålts i över 60 000 exemplar och tilldelats flera priser.