“En söndagsförmiddag i februari, knappt en vecka före sin tvåmånadersdag, slöt min yngsta dotter sina ögon.” Ett barn dör och återfår livet. Det blir utgångspunkten för en reflektion över gränsen mellan liv och död, en gräns som ingen egentligen vet var den löper. Trots allt vad biovetenskaperna lyckats kartlägga råder nämligen ingen konsensus om hur det levande ska skiljas från det icke-levande. Vad säger det om möjligheterna att med ett rationellt språk beskriva allt som är verkligt? I dialog med Schrödinger och Schopenhauer, Gödel och Russell blottlägger Helena Granström naturvetenskapens oförmåga att omfatta det mest centrala: upplevelsen av att finnas till.